boldt.se

krönikor

 
- HEM -          - PRATA -          - SKRIVA -          - LÄSA -          - OM MIG -         - DITT OCH DATT-

 

Jag saknar min nordiska frihet

 

Aj vad det är härligt med det nya Europa där vi kan tumla omkring, obekymrade om pass och tillstånd.

Vilken glädje att ha en hel världsdel till sitt förfogande; från Medelhavets vinröda sidenblankhet till Ishavets stålgrå är vi fria att leka, arbeta och älska, nationsgränserna bortglömda eller dimmiga minnen från förr...

Och aj vad jag bet mig i tummen här.

Behovet av kontroll finns kvar, det tar sig bara lite andra uttryck. I decennier har jag checkat in på hotell i Norden utan att nån har frågat vem jag är. Idag fyller jag gnetigt i ett formulär med namn och personnummer och bostadsadress – till och med den årliga svamphelgen på vandrarhemmet börjar med pappersexercis.

 

I trettio år har familjen surrat av och an mellan Stockholm och Finland, Viking och Silja har inte varit mer upphetsande än tunnelbanan in till stan. Då och då har ungarna skickats ensamma med båten för att mötas av släktingar. Vi har aldrig, en enda gång, tänkt tanken att förse dem med något identitetsbevis. Vem skaffar id-kort för en tripp till mormor?

I somras när vi körde ombord på båten avkrävdes vi inte bara biljett, vi fick också visa id-handlingar.

Ett sorgset samtal till rederiet bekräftar att det inte var en tillfällighet. De nya EU-reglerna och ”kriget mot terrorn” har medfört att färjorna tvingas till mer kontroll av passagerarna. Dags att packa ner barnbarnens pass när vi reser alltså.

 

Den glada friheten får också tvärnita när vi försöker få med oss bilen till Estland, bistra tullare bläddrar avvisande i registreringspappren och skakar på huvudet – det är bara att lämna volvon i hamnen och ge sig ut på jakt efter estniska hyrbilar.

Minskad byråkrati inom EU, javisst...

 

Jag minns ett ungdomsår i Paris, där jag uppmanades att ständigt bära passet på mig, polisen kunde närsomhelst stoppa dig och avkräva dig papper. Vi börja röra oss ditåt. Den inre kontrollen i Schengen tar oss tillbaka flera decennier.

Men jag har vant mig vid ett samhälle, en omvärld, där jag kan röra mig utan att bli kontrollerad. Hela Norden har varit min gårdsplan, där jag rört mig lika obesvärat som i min egen trädgård, plockat en blomma här, strosat runt hörnet där.

Avspändheten är borta. Jag måste vara beredd på att bevisa vem jag är, bevisa min rätt att befinna mig på vandrarhemmet i Österbymo eller på båten mot sommarstugan. Jag saknar smärtsamt min nordiska frihet.

Jolin Boldt

publicerad i Hufvudstadsbladet

 • BOLDT.SE © 2006 • Mejl: jolin@boldt.se