Det är svinkallt. Koreagranarna är illa tilltufsade av snön. Tallen
har tappat de flesta av sina grenar och frågan är om den nånsin
kommer att hämta sig. Vi skottar och skottar.
Men under snöhögen vid ingången blommar min julros. Den har blommat
sedan november. Flera gånger denna märkliga vinter har den försvunnit
under drivor och töat fram på nytt. Varje gång lika triumfatoriskt
perfekt, de tunna blomkalkarna orörda av den brutala verkligheten,
skimrande vita mot de mörkflikiga bladen.
Jag är julrosen djupt tacksam. Ibland har jag en känsla av att den är
det enda i trädgården som funkar utan problem.
Under bokrean köpte jag ännu ett praktverk om trädgårdsodling - man
kan inte drömma för många drömmar.
Under mina tretton år med trädgården har jag ändå fått en del
förnuft. Orgierna i mars-april med hundratals små byttor med
småplantor som ockuperat hela vardagsrummet har blivit måttligare.
Det enda jag ännu inte givit upp är mina kryddtagetes, som jag troget
förodlar. De är så snälla mot mig, exploderar i tusentals små
doftande blommor, som jag strör över sallader och gräddfilssåser.
Familjen är artigt beundrande, men knappast entusiastisk - men jag
kan svårligen tänka mig en sommar utan den lite vassa doften från
mina knallgula småtagetes.
Just nu är fantasiernas tid. Jag tittar ut över trädgården. Snart nog
smälter verkligheten fram: tafatta hörnor där ingenting vill blomma,
stinknävans härjningar i slänten mot grannen, liljebaggarna - allt
som i sommar kommer att göra mig snopen och grinig.
Men ändå - de punkterade visionerna är bara krafs i verklighetens
kanter. För snart, ganska snart, kan jag köra ner hela handen i
myllan och känna jordens kornighet, värme och fukt, den söta doften
av vitklövern som krossas under knäna, fingertopparnas ömsinthet
inför alla små kräk som dyker upp och solen som bränner i nacken och
en humla som plötsligt i djupaste förvirrig dunsar förbi. Sällheten
i att göra utan tanke på i går eller i morgon; jag är här och nu
och kör ner hela handen i myllan.
Jolin Boldt
publicerad i Hufvudstadsbladet